Tar det aldrig slut?

Jag undrar bara en sak, Hur f*n orkar man vara så pessimistisk under så lång tid? Har aldrig fått beröm eller hört att man är bra eller att man duger för den man är. Det finns alltid nått att klaga på som t.ex. när jag skulle tvätta vi är fyra personer tvättar en gång i veckan mellan 8 – 10 maskiner tvätt,

Kommentar:
-Rebecca du måste tvätta oftare, du kan ju inte hålla på såhär, 10 maskiner!!
 
 Svar:
-När ska jag hinna tvätta när jag har allt annat omkring med plus en skit tvättstuga med inga tvättider?

Alltså det där var vara en värdslig sak, skulle kunna gå mycket djupare och mer seriösare men vill inte hänga ut någon.. känner bara att ”de” gör allt för att provocera mig och irritera mig.

Ja något kalas för Emilia blev det ju inte då när PIIP la sig i och skulle börja syra och ställa.. slutade med att alla gick hem dit så stod man där med tankar och planeringar. Inte nog med det så köpte dem en cykel till henne fast vi ska NEJ flera gånger, vi ville köpa en till henne. Emilia är tre år gammal hur kul är det inte att få gå och välja ut sin egen cykel, hallå? Aja, Niklas och jag tog en mysig hemma dag istället under tiden dem andra var och fira henne så fixa vi ett litet mindre för min släkt. Tack Tack.

Vill bara tacka min familj och mina vänner som stöttat mig i allt. Skulle inte klarat allt utan er!
Ja det är ju tur att Viggo har er.  

Har varit väldigt slarvig med bloggen men har haft massor med privata saker nu under dessa veckor men nu är jag back on track.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0